I en yogastudio är golvet helt plant. Det är tyst, möjligen lite spirituell musik på låg nivå och mjukt ljus. Du är fri från omvärlden en liten stund och har där alla förutsättningar att ha en stund med bara dig själv, utan omvärldens påverkan. Denna stund ger dig styrka att klara livets påfrestningar på ett mer balanserat sätt. Kanske är det till och med så att livet känns lite lättare när du fått en stund yoga? Du kan föra yogan närmare ditt vanliga liv, genom att acceptera de störningsmoment som ständigt finns omkring dig. Här är en möjlig väg dit:

När vädret tillåter flyttar preBALANS sina klasser utomhus. På deras sommarschema drar strandyogan många entusiastiska yogis och yoginis. Jag var där och provade på för att se vad det här med att yoga utomhus egentligen innebär. Min gamla yogamatta fick bli min nya strandyogamatta, jag räknar med att sanden kommer att komma in överallt i dess porer. Jag har också tagit med mig en filt och en tunn sarong som ska visa sig komma väl till pass. Jag hälsas välkommen av Petra Tillgren som driver preBALANS sedan flera år tillbaka och har en gedigen utbildning inom yoga bakom sig. Hon sprider sitt ljus till alla elever som kommer från olika håll på stranden och småpratar och verkar känna alla personligen.

Stämningen är avslappnad och kanske är vissa lite sömniga fortfarande. Det är ju ändå lördag halv nio på morgonen. Petra visar var vi ska lägga våra mattor och berättar med ett leende på läpparna om den gången en våg blev lite väl närgången. Så det blir där sanden är ganska fast, men inte alltför nära strandkanten. Solen delar med sig av sin värme och klassen börjar mjukt; Det är ju en morgonklass, med andningsövningar och uppmjukning av ryggen. Ännu har jag inte slappnat av helt och några måsar tjattrar energiskt en bit bort. Vågornas brusande mot stranden

lugnar mig och nu är det dags för bekanta solhälsningar inför solen.

Den strålar mot oss med all sin glädje och jag kommer in i flödet och andningen. På klassen finns både nybörjare och mer erfarna och de med mer erfarenhet utmanas av Petra alltmer, samtidigt som de nya får tydliga instruktioner. Nu känns det verkligen att vi är utomhus, långt bortom den trygga yogastudion. Både händer och fötter gräver hålor i sanden under mattan och det blir en utmaning att göra det mesta.  Jag hör ett litet fnitter från en annan elev som fastnat med foten i sin matta och får lägga den tillrätta igen. Jag inser att jag måste släppa kraven jag har: Stranden lutar och utmanar mig. Här hör jag måsar och vågor istället för Deva Premal. Det känns omöjligt att titta upp mot himlen i Trikonasana. Bomullsmoln glider stilla förbi och jag får kämpa med balansen i de enklaste positionerna. Solen är varm och sanden fastnar på min hud. Mitt nyfunna fokus bryts kort av de första badgästerna som är på ingång, men strax flödar klassen vidare och jag hör bara vågornas brus igen, eller är det vår Ujjayi-andning?! Jag känner en stark samhörighet med havets flöde, så fri och stark, den känslan som yogan ger mig den bästa dagen. När Petras mjuka, tydliga röst lugnar ner tempot igen blir det svårare att hålla fokus och jag märker mer av strandens djurliv: En fluga som gärna vill krypa på mig. Den är ihärdig nu när jag är varm och mina viftningar för att få bort den, gör mig endast sandig också. Det är en övning i acceptans.

I den avslutande avslappningen skyddar min tunna sarong från flugor och sand och jag kan slappna av helt igen och tänker inte längre på badgäster och annat jag noterat runt mig. Det kanske inte såg så vackert ut när jag tappade balansen och kände mig mer som en strandad val än en strandyogini, men känslan av kraft och frihet är fantastisk.

Det gäller att våga ta ett steg tillbaka och acceptera sig själv där man är idag; Som ny varje dag. Yoga handlar inte om prestation utan om acceptans; Att tillåta sig vara som ett barn igen och inte tvinga sig att prestera. Att byta sin invanda miljö och de omständigheter som råder där gör att du tvingas lätta på de krav du har. Kan du hålla kvar yogan inom dig även när en fluga kryper på ditt knä, eller blir du irriterad då?

Nästan alla i preBALANS-gänget går efter klassen till ett café i närheten och äter frukost tillsammans. Några ansluter efter att ha tagit ett dopp i havet först. Dagen har precis börjat och vi har redan hunnit med så mycket underbart.

Tack till Petra och alla hennes elever för att jag fick vara med och för er energi.

Tack till alla flugor, måsar och sandkorn för de utmaningar och insikter ni gav mig.

Namastê